Sol+Snö=St. Anton!
Onsdagen den 9 december:
Klockan är ställd på 07:00, upp och drar undan gardinerna, klar blå himmel och det har snöat hela natten. Jag och Felix kilar ner till Emil och Rilles rum och bankar på dörren. Nu är det dags för en stadig frulle bestående av, tre mackor, en tallrik havregrynsgröt, en kopp kaffe, två glas juice och ett äpple… Borde man väll stå sig på :)
Efter frukosten fixar vi matsäcken som för dagen består av nudlar i termos, fullkornsmacka och äpple. Nu är det bara att ta fetlaggen och bege sig mot berget. Bussen gick 08.34 från huset, vi var nästan först upp i systemet. Till vår besvikelse var inte den övre delen öppen på förmiddagen. Efter några grymma repor i den nedre delen var det dags för lunch, trodde vi! Men innan vi fick äta fick vi oss en rejäl träning när vi blev tvugna att leta efter en av Emils skidor som dykt ner i den ca. 1 meter djupa snön. Ingen lek kan jag säga! efter 40 minuters letande och x antal svordommar från Emil och även en del planer på vad man säger till försäkringsbolaget var vi redo att ge upp. Just då slår Emil ner handen i snön en sista gång och vist ligger ena "gotaman" där och bara väntar. När vi ätit klart konstaterade vi att det äntligen hade klarnat rund toppen och vi tog oss upp dit för att åka samma åk som vi gjort några dagar tidigare. Vi var nästan först på platts så snön var helt orörd. Jag, Felix, Emil och Fredrik (som vi ”hittat” i backen en stund innan lunch) skråade ut från pisten och vidare efter bergskanten. Alla droppade ner en efter en. Jag tog mig tiden och knatade vidare en 20-30 meter till. Felix som redan var nere riggade kameran och knäppte en hel del fina bilder på mig och Fredrik på väg ner (bilderna nedan).
Dagen rullade på och likaså puderåken och för en stund glömde man nästena att det bara är december. Lyckan blir inte mindre när man plötsligt inser att den bästa snöperioden inte ens dragit igång. Med snö i ansikten och solen i ögonen sätter vi oss i liften för att än en gång vara först ut i pudret.
Väl hemma insåg jag att det var ett tag sen man åkt så hårt. Knäna hade tagit sjukt mycket stryk och de senaste dagarna har jag knappt kunnat gå ner för en trappa så det har blivit sängen med en varm vetepåse över knäna.
Idag:
Knäna fortfarande ömma men aningen bättre, hoppas kunna åka inom ett par dagar. Snön vräker ner ute!
Jag och Felix var och pratade med ägaren av tvättstället som vi hoppades få jobb på men fick dess värre nobben där med. Han skulle höra av sig om de behövde hjälp under jul/nyår så vi får väll se hur det blir med det.
Här kommer i alla fall bilderna från onsdagens åkning. Enjoy!
"Där åker vi"
Uppe på toppen och kollar in alla fina åk som komma skall!
Jupp!
Alla blir glada av lunch.
Nudlar i termos... en österrikisk speciallitet.
Det är så vi gör det i St. Anton! Ett av de bästa åken hittills.
(Och ny bakgrundsbild fick man på köpet ;) )
Samma åk och fortfarande lika underbart... Boooom!
Man känner sig helt plötsligt ganska liten.
Fredde är nöjd efter det fina åket trots en mindre vurpa :P
I skrivandets stund här på arl-rock.
Hoppas på fler dagar som den i onsdags och det lär det bli! Och ett stort tack till Felix som tagit alla grymma bilder som finns med i detta inlägg!
Över och ut! Peace!
Vilka fantastiska bilder. Förstår att ni njöt av varenda minut. Vila knäna ordentligt och ta det lugnt nästa gång ni åker. Hälsa gänget och ha det bäst. Puss från mamma.
