Stuben-Langen Tur och Retur.
Nu var det ett tag sen något hände här på bloggen, men nu är det dags igen för lite uppdatering.
Under de gångna veckorna har de varit ganska dåligt väder. I alla fall om man är ute efter lössnö men vilken turist som helst skulle givetvis vara över lycklig för 0-2 plusgrader och sol. Detta har lett till att de blivit en del slaskig piståkning utan någon som helst spänning. Felix far och bror var på besök förra veckan så han passade på att åka lite med dem under de ”sämre” dagarna.
Och så plötsligt slog det bara till. Infokanalen meddelade om 15-18 minusgrader och cirka 20 cm nysnö under ett och ett halvt dygn. Som tur var hade de faktiskt rätt den här gången. Det började med en heldags snöfall på fredagen som bjöd på många fina åk. Tur för Felix bror som hade sin sista åkdag denna fredag. Vi tog med honom till några av våra favoritställen.
Det är aldrig fel att få lägga första spåren under Valfager-liften.
Man måste satsa stort för att vinna stort. Men ibland går det inte som man tänkt sig. Det fick Wille känna på…
Så ska det se ut efter ett bra åk!
Wille – Wille är också nöjd trots ett LITET fall.
Om man tycket att det snöade på bra den här dagen var det inget mot vad som komma skulle. Dagen efter verkligen kräksnöade det. Kom nog närmare 15 cm samma dag.
Vi stötte på nästa års upplaga av K2 Obsethed och även ett par nya DPS Wailer 112:or, såg otroligt trevlig ut. Synd att man köpte nya skidor tills i år… :P
Oturligt nog gjorde sig min inflammerade benhinna sig påmind så för mig blev det bara några timmars åkning denna dag. Men så här i efterhand var det ett ganska klokt drag att kliva av lite tidigare för söndagen blev ännu bättre. Efter två dagar med konstant snöfall tittade äntligen solen fram och man kunde bege sig ut på lite större åkning. Klockan ringde 07:00 denna morgon. Upp äta frulle sen var det bara att kasta sig iväg till backen och bege sig till Stuben. Vi mötte Sara på bussen. Hon skulle göra oss sällskap denna otroligt lovande dag. Efter några vindpackar åk på framsidan av Albona begav vi oss över till baksidan och till vår stora förvåning var det nästa helt orört där.
Ett av de finare åken på framsidan resulterade i en fin bild.
Efter några fina åk på baksidan av Stuben stötte vi på Matte och Anna som också var ute och jagade det vita guldet. Vi drog några gemensamma åk sen beslöt vi oss för att åka Stuben-Langen åket som är ett av de finaste åken i St. Anton området. Felix hade åkt ner för att äta med Sara och olle så jag, Rille, Matte och Anna begav oss till toppen av Albona och började knata ut mot langen. Eter cirka 15 minuters promenad började vi åka utför. De första 300-400 meterna var vindpackade och riktigt isiga. När vi till slut kom ner till Langenskogen var det som att komma in i ett sagoland för skidåkare. En gles granskog men midjedjupt puder bredde ut sig framför oss. Helt plötsligt kändes den sega promenaden och de dåliga första åken ganska bort blåsta. En efter en kastade vi oss ut i det som kom att bli ett av resans bästa åk för min del. När vi tagit oss igenom skogen gled vi glada och snöiga ner på den lilla stigen som tog oss ner till Langen och bussen tillbaka till Stuben. Jag och Rille som inte hade ätit sen 7 på morgonen slängde i oss lite pasta sallad innan bussen kom. I Stuben mötte vi Felix och Sara som också var sugna på att göra åket så vi begav oss upp till toppen igen och för andra gången på samma dag fick vi uppleva skiddrömmen. Den här gången kanske ännu bättre än den första. När vi kom ner till Langen hade vi missat bussen med en minut så det blev till att hoppa in i en taxi och ta sig tillbaka till Stuben. Vi hoppade på liften och begav oss till afterskin och en öl i eftermiddagssolen innan vi åkte hem. Det är vad jag kallar heldag på berget.
Rille far ner mellan träden i Langenskogen.
Skidåkning när den är som bäst!
Matte och Sara är nöjda efter en fin dag i backen.
Utpumpad efter en heldag.
Nu är det inte mycket kvar av vår tid här i St. Anton. Tågbiljetterna hem är bokade. Hemresan äger rum den 18 Mars och kommer att ta cirka 20-25 timmar om allt går som planerat. Lite tråkigt men samtidigt skönt att komma hem till verkligheten, familjen och Emelie igen. Förhoppningsvis hinner jag med ett inlägg till innan vi sticker hem.
Over And Out, Peace!
CR Johnson!
Skidvärlden har förlorat yttligare en pionjär och förebild i en tragisk olycka.
Vila i frid CR.
Vad härligt att ni fick en så fantastisk dag nu i slutet av erat äventyr. Härliga minnen att ta med hem till Svedala. Vi längtar efter dig och det ska bli supernice att ses igen. Njut av sista veckan snart börjar allvaret igen. Var rädda om er allihop. Kram och puss.
